Veckan som gått

Denna vecka har likt alla andra bara flugit förbi. Nu kan jag räkna dagarna jag har kvar i Utrecht på två händer. Den här veckan har också varit en av de bästa. Sista texterna inlämnade, fina betyg, strålande väder, underbara vänner och massor av program. Jag har njutit varje minut av varje dag. Sommarlov när det är som bäst!IMG_9577IMG_9578På söndag kväll gick jag, Steffi och Helena till en restaurang som vi inte prövat innan. Maten såg fantastik ut men eftersom vi alla var rätt mätta så nöjde vi oss med en kakao/iste. IMG_9587IMG_9581IMG_9586IMG_9584På måndag var det HETT så vi slöt upp i en park och hade picnic. Det fina med parkerna här är att det i princip alltid finns en liten sjö eller annan vattenansamling. Väldigt bra tycker jag eftersom en av de sakerna jag saknar mest med Finland är havet!IMG_9597975614_4904710259927_847807097_n-1986687_4904711499958_221903779_nPå kvällen blev det pre-drinks hemma hos mig och sedan drog vi vidare till Poema. Jag och Helena gick crazy på dansgolvet som vanligt. Jag kan seriöst inte stå still när den tjejen sätter igång.IMG_9598På torsdag hade vi vår allra sista skoldag (bortsett från graduation). Så här ser det alltid ut utanför skolan när vädret tillåter. Fullproppat med folk på varenda liten gräsplätt. Vilken tur att det finns rätt så många gräsplättar kring skolan. När jag tänker efter så är det de facto bara ängar så långt ögat kan nå.IMG_9599IMG_9600Lite mer universitetsbyggnader. IMG_9601Och en Helena som cyklar förbi. Denna dam och jag har cyklat otaliga kilometer sida vid sida. IMG_9613På kvällen tog vi till cyklarna igen och åkte iväg mot ett pannkakshus som enligt ryktet skulle gå att hitta någonstans i skogen. Vi trampade förbi ängar fyllda med kor som spatserade omkring i maklig takt. Kvällssolen lyste vackert och grodorna kväkte i dikesrenen. Jag hade bara ben och det doftade sommar. En underbar kväll helt enkelt. Och så mitt i allt, ur ingenstans uppenbarar sig ett stort rött hus och pannkaksdoften slog emot oss. IMG_9609IMG_9619IMG_9624Pannkakshuset var verkligen en idyllisk liten plats. De hade till och med åsnor! Där tillbringade vi många timmar och åt pannkakor av både det salta och söta slaget. IMG_9610Basti iklädd sin coola min.IMG_9628Fredag bjöd på ännu en dag med sol och över 20 grader. Vi bestämde oss för att en grillkväll är det enda korrekta i detta läge. Det finns flera grillar på campusområdet så det var där vi höll till. IMG_9629IMG_9632IMG_9638IMG_9642Jag tror att vi grillade i princip allt som går att grilla och maten avnjöts sedan i goda vänners lag medan solen kastade sina underbara strålar på oss. IMG_9644IMG_9643I går kväll slog jag något slags rekord tror jag. Jag gick på förfest med 13 tyskar. Jag har ju umgåtts mest med tyskar under mitt utbyte men såhär många på en gång har jag aldrig haft att göra med. Även om de alla är väldigt snälla så kändes det skönt när Sofia (min finska kompanjon) kom och gav mig lite stöd.IMG_9654IMG_9647IMG_9651Jag och Steffi hade sitt-dans i soffan och lite senare fortsatte dansandet på De Beurs.

Det var min vecka i ett nötskal. Men ytterligare en stor och fantastiskt bra sak har hänt. Jag har fått en lägenhet i Helsingfors! Hurra! Nu behöver jag inte längre oroa mig för att bli hemlös när jag flyttar tillbaka. Istället kan jag ägna varje ledig stund åt att googla inredning, vilket jag också gör.

Advertisements

Matmarknad

På söndag ordnades det en matmarknad här i Utrecht och eftersom flera stycken av oss i vårt lilla gäng är intresserade av mat och tycker om nya smaker så var vi naturligtvis på plats. Det såldes inte bara färska råvaror utan också tillagade rätter från alla världens hörn. Vi gick runt och smakade, doftade och köpte det vi tyckte om. För min del blev det lite korv och tzatziki som fick följa med hem. Proppmätta och belåtna satte vi oss sedan ner vid en lugnare del av kanalen och doppade fötterna i vattnet. IMG_9567IMG_9568IMG_9571IMG_9573IMG_9574IMG_9575

Två dagar i ett inlägg

Jag och mina vänner hittar på så mycket bus om dagarna att jag blir lite efter med uppdaterandet. Vi försöker verkligen ta vara på den lilla tid vi har kvar nu så varje dag är fylld med program från morgon till kväll. IMG_9521På fredag var det underbart varmt och skönt så vi åt middag vid kanalen.IMG_9524IMG_9528Efteråt blev det glass i solskenet.IMG_9529I går ordnades det en open air festival i en park här i Utrecht. Det var gratis inträde och på området fanns flera olika scener. Mest punk och ska spelades, inte riktigt min grej men det var en rolig upplevelse. IMG_9531En söt dam kom förbi och ville spela “tre i rad” med Katja. Naturligtvis ställde hon upp. Hon kämpade tappert men förlorade tyvärr alla gånger. IMG_9536Ungefär såhär roligt kan man ha bara man umgås med rätt personer!IMG_9539Parken där festivalen hölls var verkligen jätte fin.IMG_9544IMG_9558När vi tröttnade på musiken och fick kallt cyklade vi iväg till Thomas där vi drack vin och pratade till sent in på natten. Här ser ni största delen av de människor jag har hängt med i princip varje dag sedan jag satte min fot i detta land. Jag kommer att sakna dem så otroligt mycket!

Bowling

I går stod bowling och utgång på schemat. Det var ESN som ordnade bowling i två timmar och vi behövde inte betala en cent, hurra! IMG_9499IMG_9501Marilyn in action! IMG_9504Här är jag i min alldeles nya och fina klänning. Tyvärr varade glädjen över att få ha den på sig inte så länge. Efter en liten stund sprack den nämligen i ena armhålan. Och då talar vi inte en liten repa i sömmen utan ett gigantiskt megahål mitt i tyget. Bara sådär. Måste vara mina enorma armmuskler som ville ut. Hur som helst blev jag väldigt ledsen eftersom jag betalade en bra slant för detta köp. Får föra den till en sömmerska och kolla om det finns minsta chans att rädda ens en liten del av den! Snyft. IMG_9520Efter bowlingen åkte jag av förklarliga skäl hem och bytte kläder och sedan bar det av ut på bar. Vi gick till ett ställe som var nytt för mig, De Beurs. Musiken var super och jag dansade sönder mina skor. Älskar att dansa med mina flickor! De dansar precis lika galet som vi brukar göra hemma (minus det faktum att det är förbjudet att stå på bord på krogen).

Edith

IMG_9494 IMG_9495 IMG_9498Idag fick jag finbesök från Amsterdam. Det var Edith som kom och hälsade på och livade upp den annars gråa onsdagen. Vi känner varandra sedan många år tillbaka och hon råkar vara på utbyte i Amsterdam precis just nu. Jag visade upp centrum, vi åt sushi, traskade omkring och slutligen hamnade vi på ett super mysigt café som jag inte provat tidigare. Där drack vi te, åt kaka och snarvlade om ditt och datt. En mycket trevlig dag!

En liten tystnad

IMG_9464Det har varit väldigt tomt och tyst här ett tag. Orsaken är att jag haft denna filur på besök. Då blir det inte mycket tid framför datorn och lika bra är väl det. I går åkte han hem och även om det var trist att säga hejdå så var det inte nära på lika jobbigt som förra gången. Vi ses ju trots allt om bara tre veckor. Om TRE ynka veckor kommer jag hem igen.

Årets värsta dag

I går var den värsta dagen hittills under år 2013. Men det kunde jag ju omöjligen veta när jag glad i hågen skuttade ur sängen klockan 7 på morgonen i London. Okej, det där var kanske en överdrift, jag är aldrig glad klockan 7 på morgon, men jag var i alla fall upprymd eftersom jag skulle få åka hem till mitt kära Utrecht igen. Sagt och gjort, jag packar ihop det sista och i godan ro traskar jag mot Liverpool station. Därifrån ska jag ta Circle Line mot Victoria station för att sedan byta till buss. Det visar sig att jag har exakt 10 pence för lite på mitt Oyster card så jag ställer mig i kön för att fylla på det. Väntar tålmodigt medan en gammal dam pratar på i evigheter och sedan är det min tur. Fyller på kortet och går igenom spärren, viker av till höger, ställer mig i rulltrappan och inser att jag är på väg mot Central Line. Vänta nu, det är fel. Jag skulle ju ta Circle line. Men okej, jag kan ta den här linjen också, det betyder bara att jag tvingas byta i mitten. Jag hör ett tåg komma och springer så gott det nu går med en väska full av London-shopping för att hinna med tåget. Piuuh, jag hinner och får till och med en sittplats. Det här går ju som smort. “Nästa station Bethnal Green”. Öh, nej, hjälp. Nästa station ska ju vara Bank. Fasiken också, jag har åkt åt fel håll. Förbannar mig själv för att jag inte stannade upp en extra sekund och tittade ordentligt på skyltarna utan bara antog att jag visste. Sneglar lite på klockan men ännu är det ingen panik. På Benthal Green station stiger jag helt sonika av tåget och går över till andra sidan för att ta tåget i rätt riktning. Morgonrusning. Missar det första tåget. Suckar och hoppas att jag ryms med på det andra tåget. När fem tåg passerat och jag och min väska fortfarande inte lyckats tränga oss in börjar jag bli nervös. Trampar med foten och försöker låta bli att räkna minuter. När det åttonde tåget anländer inser jag att det är lönlöst att försöka vara vänlig mitt i morgonstressen så jag tar i för kung och fosterland och lyckas tillslut tränga in mig själv och väskan i vagnen. Det är varmt och svettigt. Har en ung mans armhåla i mitt ansikte. Det doftar inte blommor direkt.

På Oxford Circus är det lite lugnare och jag lyckas utan problem ta mig till Victoria Station för att sedan traska till busstationen. Helt slut (fast klockan bara är 9.30) köper jag en kakao och en batong och slår mig sedan ner på en stol för att pusta ut lite. Inser att jag fått tillbaka två pund för lite när jag betalade för kakaon men orkar inte gå tillbaka med min tunga väska för att klaga. En flicka frågar om jag kan passa hennes väska medan hon går och köper en kaffe. Naturligtvis, jo jo, det går bra. Omedelbart när hon gått därifrån kommer chauffören “Amsterdam och Utrecht, ni kan gå ombord nu”. Sablar också, nu får jag en dålig plats i bussen eftersom jag måste vänta tills hon kommer tillbaka. Försöker kika efter henne men hon står lite för långt bort för att jag ska kunna ropa utan att det blir pinsamt. I lugn och ro väljer hon kaffe, sedan funderar hon på om hon ska köpa en tidning också, eller kanske en liten chipspåse. Hon bestämmer sig tillslut för att nöja sig med kaffet och kommer tillbaka till mig. Äntligen får jag gå ombord på bussen och lyckas trots allt få en ganska bra plats långt bak.

Nu börjar den 10 timmar långa resan. Rätt mysigt är det att åka buss, i alla fall såhär i början. Jag äter min batong, sover en stund, läser lite i min Cosmopolitan. Vi har passkontroll och tar tåget under kanalen. Vi kör ytterligare några timmar och kommer fram till Brygge i Belgien. Vacker stad har jag hört, men ser tyvärr inte så väldigt mycket genom bussfönstret. Ungefär 8 människor stiger av och vi kör vidare. När vi har kommit ungefär 1 timme från Brygge skrapar det i mikrofonen framme hos chauffören. “Hallå, ursäkta, finns en viss Michaela Rosenback på bussen?” Först är jag inte helt säker på om det är mig han menar. Inte för att jag inte skulle veta vad jag heter utan för att hans uttal inte är det lättaste att tyda. På vingliga ben går jag fram till honom. Tusen frågor åker genom mitt huvud. Vad har jag gjort? Funderar på om någon i smyg kan ha försökt smuggla med droger i min väska. Hamnar jag i fängelse nu? Slår lika fort bort denna fåniga tanke. Busschauffören talar i telefon så jag får vänta en stund. Hör spridda meningar så som “Men jag kan inte köra tillbaka till Brygge.” och “Vad ska vi göra med hennes väska nu då?” Börjar ana oråd. Han ger luren åt mig. I andra ändan är det en dam från Eurolines som förklarar för mig att ett beklagligt misstag har skett. En dam som steg av i Brygge har tagit min väska. Därefter frågar hon mig hur jag tycker att vi ska lösa situationen. Ursäkta vad? Lite försiktigt frågar jag henne om det inte är hennes jobb och inte mitt att fundera på den saken. Hon ber mig om mitt telefonnummer och när jag säger att jag inte kan min holländska nummer utantill svarar hon bara “Lilla vän, det är fredag eftermiddag och jag vill gå hem. Om du inte har ett nummer som jag kan nå dig på så kan jag inte hjälpa dig.” Upprörd över denna oförskämdhet ger jag henne min finska nummer och säger att jag bara måste byta sim-kort så går det att nå mig. Vi lägger på efter att hon lovat mig att höra av sig så fort hon vet något mer. Jag väntar 1,5 timme och när hon fortfarande inte ringt går jag tillbaka till chauffören. Jag får då Euroline-damens nummer av honom och provar ringa. Inget svar. Hon har tydligen tagit veckoslut.

Förtvivlad och ledsen sitter jag alltså i bussen medan min väska finns någon annanstans långt borta. För att göra situationen ännu trevligare har bussen fastnat  i en trafikstockning. Vi blir bara mer och mer försenade. Slutligen kommer vi iväg från den värsta stockningen. Vad händer då? Jo, en polisbil åker upp jämsides med oss och kallar in oss till kanten. Alla pass ska gås igenom. Det tar ytterligare 45 extra minuter. Klockan börjar närma sig 21 och senast jag åt någonting var klockan 10 i morse. På vår första 10 minuters paus prioriterade jag nämligen ett toalettbesök framför mat och på vår andra 20 minuters paus försökte jag som en tok ringa Eurolines för att klara upp min väsk-problem. Utan resultat kan ju tilläggas. Vi kommer fram till Utrecht klockan 22.30, 2 timmar och 15 minuter senare än beräknat. Jag hoppas in i det sista att min väska ska finnas där i bagageutrymmet i alla fall men icke. Min uppgift blir alltså att ta den andra kvinnans väska (som väger minst 100 kg känns det som) och kånka hem den. Jag sliter, stönar och svär medan jag försöker få upp väskan för de minimalt smala och branta trapporna i vårt hus.  Väl hemma, i mitt eget rum men med någon annans väska fäller jag ungefär en miljon tårar. För att livet är orättvist och för att mina ägodelar befinner sig på okänd plats. Jag kan inte ens få tröst av min mjuka och fina lilla Peggy-hund eftersom hon naturligtvis också befann sig i väskan. Sedan ringer jag Lucas. Och när jag pratat med honom ringer jag pappa. Jag struntar i att det är mitt i natten. Efter samtalen känns världen som en lite bättre plats och jag somnar tillslut någon gång kring klockan 1 av total utmattning och hungersnöd.

I morse är det första jag gör att ringa till Eurolines i Utrecht. Jag behöver bara presentera mig själv för att mannen i andra ändan ska säga “ja, du ringer om väskan”. “Ja” svarar jag lite häpet. Det visar sig att han redan varit i kontakt med alla inblandade parter och ordnat situationen så gott det går. Jag blir tvungen att föra hennes väska till stationen i Utrecht och hon ska sätta min väska på nästa buss som går från Brygge till Utrecht. Tråkigt nog kan ingen säga exakt när den bussen kommer att vara framme. I går var vi 2,5 timmar försenade, vem vet hur det blir idag? Det enda jag vet är att den borde vara framme ungefär exakt samtidigt som Eurovision song contest börjar i kväll. Jag kommer alltså med stor sannolikhet att missa mitt favoritprogram under hela året eftersom jag står på en kall busstation och väntar på en buss som kanske dyker upp i tid, kanske inte. Härliga tider. Så när ni andra sitter bänkade framför tv:n i kväll kan ni ju skänka mig en liten tanke. Kanske tar jag med mig en finsk flagga till stationen och står där och viftar. Heja Krista, jag håller tummarna för dig! Jag antar att “the show must go on” oberoende om jag ligger i min varma säng och tittar på den eller om jag står och fryser rumpan av mig på Utrecht Centralstation.

Naomi Thompson

I går tog jag bussen från London och två timmar senare hittade jag mig själv i hamnstaden Portsmouth. Där hade jag bestämt träff med Naomi Thompson, bloggare, författare och framför allt Vintage-expert med stort V. Jag hängde med henne hela dagen och hade det så förbaskat roligt. Vi lunchade, jag intervjuade henne, hon visade mig runt i den lilla pittoreska staden och så gick vi och shoppade tillsammans. Eftersom hon också är självutnämnd personal-vintage-shopper kan ni ju förstå min lycka. Sedan gick vi hem till henne och jag fick beundra hennes garderob. Eller ja, man kan inte kalla det garderob. Det var ett helt rum som var tillägnat bara hennes kläder, väskor och skor. Kvinnan har nämligen över 400 klänningar! Efter att jag snokat runt, klämt och känt på alla klänningar drack vi te i hennes lilla trädgård. Kände mig som en äkta britt. Dagen avslutades med att jag fotade henne i trädgården. Hon var iklädd en 50-tals bröllopsklänning som hon köpt på eBay för 15 pund. Det är vad jag kallar kap.IMG_8906IMG_8977IMG_8967Medan jag väntade på bussen som skulle ta mig tillbaka till London passade jag på att gå omkring i hamnen och knäppa några bilder. Vet inte om det beror på tidvattnet men många av båtarna låg en bra bit upp på land. Däribland båten Sweetheart.

Ett år

IMG_8333Idag har jag och denna skrutt varit tillsammans i ett år. Ett helt fantastiskt år. Tyvärr befinner vi oss lite för långt ifrån varandra för att fira ordentligt. Det får vi ta igen när vi ses om 8 dagar. Grattis på 1-års dagen älskling!