I går besökte jag Amsterdam för sista gången på ett tag. Vi steg upp riktigt tidigt och åkte iväg och väl framme avnjöt vi en god frukost i solskenet.Efter morgonmålet styrde vi stegen mot Oude Kerk för att kika på World Press Photo Exhibition. Det var alldeles otroligt gripande och hemskt. Gick omkring med tårar i ögonen mest hela tiden eftersom många av fotona visade en verklighet man helt inte vill inse att existerar. Har ni någon gång möjlighet att se utställningen ska ni absolut ta chansen!Ivriga besökare. Steffis ben till vänster och mina till höger. När vi tittat runt i omkring två timmar tog vi en liten paus och laddade batterierna med en kopp kakao. Sedan åkte de andra iväg till det nyöppnade Rijksmuseum medan jag själv traskade iväg mot ett annat museum som jag velat besöka enda sedan jag kom till Nederländerna: Anne Franks hus. Hela familjen Franks öde är en gripande berättelse och jag kan inte riktigt beskriva känslan hur det var att gå omkring i deras rum, titta på planscher som Anne limmat upp på väggen, se blyertsstreck som markerar hur långa flickorna blivit och titta på den riktigt dagboken med sin fina röda pärm. Jag är väldigt glad över att jag äntligen lyckades ta mig dit. När jag var färdig mötte jag upp de andra vid Rijksmuseum och vi poserade lite utanför. Sedan började vår jakt på restaurang. Efter några svängar hit och dit hamnade vi tillslut på Bazar ännu en gång och maten var precis lika god som senast. Efter middagen åkte vi mycket mätta, trötta och belåtna tillbaka till Utrecht. Det var en fin dag.
Category Archives: Vardag
Äppelsaft
Veckan som gått
Denna vecka har likt alla andra bara flugit förbi. Nu kan jag räkna dagarna jag har kvar i Utrecht på två händer. Den här veckan har också varit en av de bästa. Sista texterna inlämnade, fina betyg, strålande väder, underbara vänner och massor av program. Jag har njutit varje minut av varje dag. Sommarlov när det är som bäst!På söndag kväll gick jag, Steffi och Helena till en restaurang som vi inte prövat innan. Maten såg fantastik ut men eftersom vi alla var rätt mätta så nöjde vi oss med en kakao/iste. På måndag var det HETT så vi slöt upp i en park och hade picnic. Det fina med parkerna här är att det i princip alltid finns en liten sjö eller annan vattenansamling. Väldigt bra tycker jag eftersom en av de sakerna jag saknar mest med Finland är havet!På kvällen blev det pre-drinks hemma hos mig och sedan drog vi vidare till Poema. Jag och Helena gick crazy på dansgolvet som vanligt. Jag kan seriöst inte stå still när den tjejen sätter igång.På torsdag hade vi vår allra sista skoldag (bortsett från graduation). Så här ser det alltid ut utanför skolan när vädret tillåter. Fullproppat med folk på varenda liten gräsplätt. Vilken tur att det finns rätt så många gräsplättar kring skolan. När jag tänker efter så är det de facto bara ängar så långt ögat kan nå.Lite mer universitetsbyggnader. Och en Helena som cyklar förbi. Denna dam och jag har cyklat otaliga kilometer sida vid sida. På kvällen tog vi till cyklarna igen och åkte iväg mot ett pannkakshus som enligt ryktet skulle gå att hitta någonstans i skogen. Vi trampade förbi ängar fyllda med kor som spatserade omkring i maklig takt. Kvällssolen lyste vackert och grodorna kväkte i dikesrenen. Jag hade bara ben och det doftade sommar. En underbar kväll helt enkelt. Och så mitt i allt, ur ingenstans uppenbarar sig ett stort rött hus och pannkaksdoften slog emot oss. Pannkakshuset var verkligen en idyllisk liten plats. De hade till och med åsnor! Där tillbringade vi många timmar och åt pannkakor av både det salta och söta slaget. Basti iklädd sin coola min.Fredag bjöd på ännu en dag med sol och över 20 grader. Vi bestämde oss för att en grillkväll är det enda korrekta i detta läge. Det finns flera grillar på campusområdet så det var där vi höll till. Jag tror att vi grillade i princip allt som går att grilla och maten avnjöts sedan i goda vänners lag medan solen kastade sina underbara strålar på oss. I går kväll slog jag något slags rekord tror jag. Jag gick på förfest med 13 tyskar. Jag har ju umgåtts mest med tyskar under mitt utbyte men såhär många på en gång har jag aldrig haft att göra med. Även om de alla är väldigt snälla så kändes det skönt när Sofia (min finska kompanjon) kom och gav mig lite stöd.Jag och Steffi hade sitt-dans i soffan och lite senare fortsatte dansandet på De Beurs.
Det var min vecka i ett nötskal. Men ytterligare en stor och fantastiskt bra sak har hänt. Jag har fått en lägenhet i Helsingfors! Hurra! Nu behöver jag inte längre oroa mig för att bli hemlös när jag flyttar tillbaka. Istället kan jag ägna varje ledig stund åt att googla inredning, vilket jag också gör.
Matmarknad
På söndag ordnades det en matmarknad här i Utrecht och eftersom flera stycken av oss i vårt lilla gäng är intresserade av mat och tycker om nya smaker så var vi naturligtvis på plats. Det såldes inte bara färska råvaror utan också tillagade rätter från alla världens hörn. Vi gick runt och smakade, doftade och köpte det vi tyckte om. För min del blev det lite korv och tzatziki som fick följa med hem. Proppmätta och belåtna satte vi oss sedan ner vid en lugnare del av kanalen och doppade fötterna i vattnet.
Två dagar i ett inlägg
Jag och mina vänner hittar på så mycket bus om dagarna att jag blir lite efter med uppdaterandet. Vi försöker verkligen ta vara på den lilla tid vi har kvar nu så varje dag är fylld med program från morgon till kväll. På fredag var det underbart varmt och skönt så vi åt middag vid kanalen.Efteråt blev det glass i solskenet.I går ordnades det en open air festival i en park här i Utrecht. Det var gratis inträde och på området fanns flera olika scener. Mest punk och ska spelades, inte riktigt min grej men det var en rolig upplevelse. En söt dam kom förbi och ville spela “tre i rad” med Katja. Naturligtvis ställde hon upp. Hon kämpade tappert men förlorade tyvärr alla gånger. Ungefär såhär roligt kan man ha bara man umgås med rätt personer!Parken där festivalen hölls var verkligen jätte fin.När vi tröttnade på musiken och fick kallt cyklade vi iväg till Thomas där vi drack vin och pratade till sent in på natten. Här ser ni största delen av de människor jag har hängt med i princip varje dag sedan jag satte min fot i detta land. Jag kommer att sakna dem så otroligt mycket!
Edith
Idag fick jag finbesök från Amsterdam. Det var Edith som kom och hälsade på och livade upp den annars gråa onsdagen. Vi känner varandra sedan många år tillbaka och hon råkar vara på utbyte i Amsterdam precis just nu. Jag visade upp centrum, vi åt sushi, traskade omkring och slutligen hamnade vi på ett super mysigt café som jag inte provat tidigare. Där drack vi te, åt kaka och snarvlade om ditt och datt. En mycket trevlig dag!
Torsdag
Torsdagen blev en riktigt fullspäckad dag. Först mötte jag upp Nina för att besöka Natural History Museum. Ett fantastiskt museum som erbjuder något för alla åldrar. Jag blev som ett barn på nytt och var löjligt lycklig över alla dinosaurier. Har alltid varit fascinerad av dessa enorma varelser som verkligen vandrat på jordens yta och blev extra uppiggad av en “levande” Tyrannosaurus Rex som röt och hade sig i ett av rummen. Tror att Nina var något road över mina förtjusta hopp, skutt och små utrop. Efter vårt museumsbesök måste vi tyvärr skiljas åt eftersom hon skulle åka tillbaka till Finland. Inte länge kvar tills jag också står på finländsk mark. Jag åkte vidare mot Piccadilly där jag skulle uträtta ett ärende. Närmare bestämt: jag skulle köpa musikalbiljett åt mig inför kvällen. Sagt och gjort, biljetten köptes och på kvällen infann jag mig på Her Majesty’s Theatre för att se Phantom of the Opera. Jag kan ju säga så här, hade gåshud vid flera tillfällen. De var otroligt duktiga. Om biljetterna inte vore så förbaskat dyra tror jag minsann att jag skulle se alla musikaler i hela London.
English breakfast
I morse hade jag bestämt träff med Laura, som också befinner sig i London, för att äta frukost tillsammans. Just innan vi skulle gå in i St. James´s park så möttes vi av dessa filurer som var ute och spatserade. Det var jätte skönt att traska genom parken rätt tidigt på morgon. Väldigt få turister och en fräsch känsla efter det lilla sommarregnet. Vi hittade fram till restaurangen och bestämde oss för att dela på en English breakfast och en fruktskål. Allt utom blodpuddingen slank ner galant.Det här var vår utsikt. Åh, vad jag har saknat allt det gröna! Våren och sommaren är mer än välkomna nu.
London
Jag lever och mår bra. Mycket bra de facto. Har nu tillbringat tre dagar i London och hunnit umgås med två sköna donnor under den tiden. Vi har hängt i St. James´s park i flera timmar, ätit mumsig picnic-mat, solat och pratat, tjattrat och skvallrat. Precis som det ska vara när man inte sett varandra på många månader. Mellan varven har vi också ätit på restaurang, promenerat vid Big Ben, druckit vin, hoppat lite i sängen och skrattat så vi gråtit. Vår återförening bestod av kramar som aldrig ville ta slut! Oj vad jag saknat min Nina fina och Jenny penny. Lycklig över att få sätta tänderna i årets första jordgubbe. I dag blev det en annan årets första – nämligen bara ben. London bjöd på cirka 20 grader och sol. Det tackar jag för och hoppas att det håller i sig.