Under helgen som gick har jag bland annat hunnit med följande:
Ätit blinier på Glaspalatset. Kan varmt rekommendera, väldigt gott!
Provat en grön vårjacka på Zara. Den fick dock hänga kvar i butiken.
Snusat på liljorna som Josse gav mig i födelsedagspresent.
Haft fina människor här på tapaskväll. Så att sådant!
I lördags fyllde jag år. Det firades i dagarna två med skumpabrunch, middag, fest, dans och sedan ytterligare en brunch. En fantastiskt fin födelsedag som kan sammanfattas med ett ord. Matkoma.
Älskar att dagarna har blivit märkbart längre den senaste tiden. Hej ljuset, jag har saknat dig!
(Enda minuset med charmig eftermiddagssol är att allt damm syns så väldigt mycket bättre.)
Den första bilden är tagen på luciadagen, den 13 december 2014, när vi flyttade in. Den andra bilden togs exakt en månad senare.
Det senaste året har mitt intresse för inredning vuxit sig allt större. Det började med att ett och annat kuddfodral nästlade sig in i mitt medvetande. Det följdes av färggranna snittblommor, oändligt många ljusstakar och robusta träbord. Min shoppinghunger har de senaste månaderna mättats med just dylika ting.
I min förra lägenhet fanns det inte riktigt plats för stora drömmar och visioner. I teorin ja, men i praktiken nej. Tjugo kvadratmeter fyller man ganska snabbt. Men nu, när jag och Lucas flyttat ihop, finns det mitt i allt en hel del utrymme att fylla. Gillar att vi båda två är så ovana vid att bo i mer än ett rum att det därför känns lyxigt att ropa “jag hör inte vad du säger, jag är i det andra rummet!”
Därför tror jag att det finns en viss risk för att den här bloggen kommer att fyllas med inredningsstilleben, hemma-fixar-projekt och vintagefynd. Och så ett och annat kuddfodral förstås.
I några veckor har jag gått omkring och funderat på att börja blogga igen. Och nu har jag bestämt mig. Ska prova på om jag fortfarande tycker att det är lika roligt att uttrycka mig i text och bild. Så vi kör vetja! Roligt om ni hänger med.
I´m back in Finland, I´m home. 
And I had the best midsummer with my family!
Idag är det graduation-day. Idag cyklar jag till skolan för sista gången. Vi ska presentera vår online-tidning som vi alla jobbat hårt för att skapa, vi ska dricka skumppa och vi ska krama om varandra och tillsammans enas om vilket fantastiskt jobb vi gjorde. Idag är det min sista dag på Hogeschool Utrecht och jag har en blommig klänning på mig. Bortsett från att vi knappast kommer att sjunga “Den Blomstertid Nu Kommer” så känns det ungefär precis likadant som en skolavslutning hemma. Pirr i magen. Efter idag har jag sommarlov ända fram tills att jag börjar jobba i juli. Efter idag har jag bara en dag kvar här i Nederländerna. Den ska jag spendera med de bästa människorna jag vet här i (inte längre så) främmande land. Skål på den saken!
I går besökte jag Amsterdam för sista gången på ett tag. Vi steg upp riktigt tidigt och åkte iväg och väl framme avnjöt vi en god frukost i solskenet.
Efter morgonmålet styrde vi stegen mot Oude Kerk för att kika på World Press Photo Exhibition. Det var alldeles otroligt gripande och hemskt. Gick omkring med tårar i ögonen mest hela tiden eftersom många av fotona visade en verklighet man helt inte vill inse att existerar. Har ni någon gång möjlighet att se utställningen ska ni absolut ta chansen!
Ivriga besökare. Steffis ben till vänster och mina till höger. När vi tittat runt i omkring två timmar tog vi en liten paus och laddade batterierna med en kopp kakao. Sedan åkte de andra iväg till det nyöppnade Rijksmuseum medan jag själv traskade iväg mot ett annat museum som jag velat besöka enda sedan jag kom till Nederländerna: Anne Franks hus. 
Hela familjen Franks öde är en gripande berättelse och jag kan inte riktigt beskriva känslan hur det var att gå omkring i deras rum, titta på planscher som Anne limmat upp på väggen, se blyertsstreck som markerar hur långa flickorna blivit och titta på den riktigt dagboken med sin fina röda pärm. Jag är väldigt glad över att jag äntligen lyckades ta mig dit. 
När jag var färdig mötte jag upp de andra vid Rijksmuseum och vi poserade lite utanför. 
Sedan började vår jakt på restaurang. Efter några svängar hit och dit hamnade vi tillslut på Bazar ännu en gång och maten var precis lika god som senast. 
Efter middagen åkte vi mycket mätta, trötta och belåtna tillbaka till Utrecht. Det var en fin dag.
Idag drack jag äppelsaft i solskenet tillsammans med Laura, Thomas och Helena. Resten av gänget har dragit på sig en otäck förkylning. Jag håller tummarna för att jag slipper bli sjuk. Mycket praktiskt annars att vara ledig om dagarna eftersom uteserveringarna står i princip tomma då. 
michaelacamilla.wordpress.com 